Skattkammarhuset i Takayama - en natt på ett japanskt ryokan

skrivet av Anders 1/10/09 20:27

“- Take off shoes please, Take off shoes please!”

Tre äldre värdinnor i japanska bommullskimonors tar emot vårt sällskap på vårt ryokan (japanska värdshus) för natten. Vi bor på (fritt översatt) ”huset som gömmer en stor skatt” – ett värdshus i den japanska bergsstaden Takayama.

Tatamimattorna börjar redan i receptionen och gud nåde den som tar av sig skorna, sätter ned foten på det vanliga golvet och sen på tatamin. Nej, skorna av och sen ett direkt kliv upp på mattan. Skorna hamnar på skohyllan i receptionen. Inga väskor får heller dras över tatamin. De skall bäras. Gränsen är exakt och reglerna kompromisslösa.

Jag serveras en kopp med lätt saltat grönte (godare än det låter) och sen visar en värdinna mig till mitt rum. Sängbefriat. Bäddmadrassen - futonen ligger hopvikt i garderoben. De lägger ut den under kayseki ryori måltiden. Damen guidar mig runt i rummet. Jag nickar artigt och hon visar att det finns varmt vatten, te och en liten bönkaka på det låga lackerade bordet. Hon tar fram en jin bei - en grön japansk bondekimono med en charmerande blå jacka till som skall bäras under middagen. Toaletten har särskilda toatofflor. Man kan inte kliva runt med dem på tatamin, utan de är exklusivt till för toabesöket. T o m detta värdshus har en uppvärmd toaring man kan sitta och mysa på. Jag nickar igen och tackar värdinnan, sen på med klädnaden. Hon väntar utanför, vill försäkra sig om att den passar.

Den visar sig sitta lätt och skönt på kroppen. Man slappnar av i dräkten. Beundrar artigt alkoven som är det viktigaste i ett japanskt tatamirum. På den står en enkel blomma i en vas och ovanför hänger en tavla med kalligrafi skrivet som en dikt. Värdinnan tackar och tackar, och backar sen ut ur rummet och drar en hel harrang med fraser som jag inte vet hur jag skall svara till. Jag nickar istället i takt med hennes backande.

Sätter mig vid bordet. Regnet har upphört, utanför fönstret tynger en regndränkt lönngren. Är det nu man skall sätta sig meditativt med en kopp te, bönkakan och bara vara?

På kvällen stegar jag ned till de andra i sällskapet. Kayseki ryori väntar . Detta är Japans haute cuisine. Ursprungligen en estetisk komposition som serverades i samband med teceremonin. Namnet betyder något i stil med varm sten och tom mage. Munkar kunde genom att hålla en sten hårt i fickan undvika svältkänslor. En modern kayseki lämnar dock inget utrymme till hunger.

På låga bord har det dukats upp: kalla sobanudlar, fisk som kokas några sekunder (shabu shabu), en tofutärning smaksatt med gingko(givetvis en fyrkantig bit i en rund skål), små räkor och en liten grillad fisk med lönnblad ovanpå (en årstidsmarkering), så kommer det in en ännu större fisk som skall ätas hel med huvud och allt, den doppas i en grön vinägersås och är dekorerad med en liten vit och vinröd ingefärapinne.

Det slutar inte där vi får steka lokal biff, kyckling och fläskkött. Det ställs fram tre soppor. Vi får ris för att bli mätta och på det friterad fisk(tempura). Allt avrundas med rik Takayamayoghurt med en liten bit kiwi och toppad med en körsbärstomat! Kära läsare, det går verkligen att göra den här måltiden rättvisa med en liten kompakt digitalkamera så det är bildlöst. Jag sköljer ned härligheten med en stor Sapporo öl och en liten snaps med Ume(japanskt plommonvin). Det är inte världens enklaste sak att resa sig och jag är tvungen att gå ett par varv i hotellets korridorer innan jag orkar söka upp de varma mineralbaden – onsen

På vårt ryokan finns heta källor både inne och ute. Jag fastnar direkt för stenkaret ute i det fria. 42 grader i vattnet och 16 grader i luften.

En japan med en liten handduk på huvudet grymtar till lätt när han kliver ned i träkaret mittemot. Det ångar lätt om badet. Man skall ha respekt för heta källor. Varje år dör ett antal personer som stannar i för länge. Mest äldre. Jag klarar ändå sällan mer en kvart åt gången. Vi utlänningar får omfattande instruktioner. Du skall vara rentvättad innan du kliver i vattnet. Tydligen händer det att besökare hoppar i med både badbyxor, lödder i håret och med intentionen att tvätta sig. Japanerna skrubbar sig av sig före, och tömmer hink efter hink med vatten över sig innan de går i de heta källorna.

Japanska bad gör mig sömnig. På rummet ligger futonen klar. På kudden oregamipapper - en trollslända. Återigen, en årstidsmarkering. Jag slocknar på ett par minuter.