| skrivet av Anders 11/02/09 22:37 i kategorin reportage |
|

När jag och Cathy (min fru) satt och planerade vår Japanresa så var det en stad som jag var tvungen att besöka, Hiroshima. När jag gick sista året i gymnasiet så skrev jag mitt specialarbete om atombomben över Hiroshima och sedan dess har jag varit intresserad av händelsen, staden och överlevares berättelser. Vi bokade in en hotellnatt i staden och spenderade en heldag i Hiroshima, förmiddagen inne i staden kring minnesparken vid ground zero och kvällen på ön Miayima ett par mil utanför staden. Miayima var en speciell upplevelse så jag skriver en separat artikel om det.
Bilden: En grupp skolungdomar vid ingången till parken.

När vi anlände med snabbtåget till centralstationen så kändes det i kroppen att jag var på historisk mark. Mitt första intryck var att staden imponerade eftersom det inte syntes några spår efter bomben. Den sjätte augusti 1945 så utplånades 90 procent av staden men nu är det återigen en sprudlande storstad med drygt 1,7 miljoner invånare. Innan vi begav oss till minnesparken åt vi fantastisk sushi på en restaurang med säkert 10 kockar som jobbade sida vid sida. De serverade all mat på fina träskivor tillsammans med misusoppa och ångkokt ägg. Mätta och belåtna promenerade vi ner till Peace Memorial Park och möttes av en byggnad som för evigt är förknippad med atombomben. Atomic Bomb Dome heter den och är en byggnad som blivit en symbol för händelsen. Den var under 40-talet en slags mässhall för företagare och var en av få byggnader som delvis klarade sig trots den omedelbara närheten till ground zero. Byggnaden finns också med på Unescos världsarvslista sedan 1996.
Jag framför Atomic Bomb Dome

Strax intill Atomic Bomb Dome ligger bron Aioi Bridge, vilket var riktpunkten för bombplanet Enola Gay som bar på den dödsbringande lasten. Bron såg ut som bokstaven “T” uppifrån, vilket skulle göra det lättare att träffa målet. Atombomben exploderade inte vid marken utan på 600 meters höjd, detta för att göra än mer skada. Bron klarade sig mirakulöst och används fortfarande i dag. Det kändes konstigt att stå på den och titta upp i himlen eftersom det här var den absoluta nollpunkten för explosionen.
Klicka vidare för att se fler bilder från parken och minnesmuséet.
Läs hela artikeln »