Under en av kvällarna under vår New York-resa i maj drog jag och Christer till en restaurang som verkligen kan erbjuda något utöver det vanliga när det gäller asiatisk mat. Benihana heter den och ligger på 47 W 56th St. Hela restaurangkedjan heter Benihana och finns i flera olika städer i USA och i utlandet.

Själva grejen med ett besök här är den speciella atmosfären. Man sitter vid bord som tar mellan 12 och 14 personer så det finns inget utrymme för någon romantisk middag för två personer. Här är det bara att vara social (om bordssällskapet inbjuder till det vill säga). Vid varje bord finns en stor stekhäll med en kock som tar hand om samtliga beställningar och tillreder maten inför alla, samtidigt som han spexar lite. Portionerna är rätt stora men det skadar inte att prova på litet av varje. Vi beställde både in räkor, hummer och oxfilé, vilket serverades med olika dipsåser. Allt sköljs ner med varm saké och iskall öl. Själva maten kanske inte är så speciell om man jämför med mer konventionella restauranger men det är färskt, tillagat direkt och mycket gott. Och om man har tur och hamnar vid ett roligt bord så kan det bli riktigt roligt.

Det här var mitt andra besök på Benihana på Manhattan och tyvärr var det inte lika bra som första gången. Anledningen var att middagen blev lite stressad från kockens sida. Restaurangen var knökfull och fler gäster var på ingång. Vi hann knappt beta av förrätten innan nästa rätt redan var klar. Men vid mitt första besök var tempot mycket lugnare och man hann njuta av maten och vila mellan rätterna. Ett tips är att boka ett bord framåt 20 eller 21 och göra det i god tid. Om ni är ett större sällskap så är det här definitivt ett givet val av restaurang.

Gå in på Youtube och sök på Benihana så kan ni se massor av olika klipp på kockarnas matlagningsfärdigheter. Den där lökringsvulkanen ska man väl klara av!

Ett museum som gjordes känt över världen ganska nyligen är American Museum of National History som ligger beläget vid Central Park West och 79:th Street. Det spelade nämligen huvudrollen i storfilmen Night at the Museum med Ben Stiller och Robin Williams som kom ut häromåret. I filmen får de utställda djuren, dockorna och dinosaurierna liv och ställer till problem för säkerhetsvakten (Ben Stiller).

Muséet har ett flertal olika utställningar som rullar samtidigt men jag hade begränsat med tid så jag fokuserade på den mest populära, den med dinosaurier.

Det första man möts av när man kliver in i huvudentrén är ett gigantiskt dinousaurieskelett som är gott och väl 20 meter högt tillsammans med en mindre rackare, som ser ut som en Velociraptor. Det finns relativt få ställen i världen som ställer ut kompletta, eller mer eller mindre kompletta, dinosaurieskelett men det här muséet är ett av dem. Här finns bland annat det enda kompletta Tyrannosaurus Rex-skelettet utställt och ni kan ju gissa om det är populärt att fotografera där.

Jag ska inte ödsla tid på att berätta så mycket utan låter er skapa en egen bild av utställningen utifrån bilderna jag tog. Om ni åker till New York med barn i sällskap så är ett besök här ett absolut måste. Ladda hemma med Jurassic Park-filmerna först så att de förstår vad som väntar! Det var otroligt många barnfamiljer och jag har nog aldrig sett så många förundrade barn på en och samma plats. Att se riktiga dinosaurieskelett är fantastiskt spännande och det är svårt att greppa att de här gigantiska djuren befolkat jorden en gång i tiden.

Läs mer om muséet på officiella hemsidan.

Klicka vidare för att se fler bilder.
Läs hela artikeln »

Innan resan kom vi i kontakt med Manhattan Club, ett timeshareföretag ett stenkast från Broadway. De förfogar över flera våningar i en skyskrapa på West 56th Street. När man pratar om timeshare brukar folk, inklusive jag själv, instinktivt tänka på skumraskförsäljare på stränder längs medelhavet som blåser inte ont anande turister på kostsamma kontrakt som inte går att ta sig ur. Manhattan Club är dock ett seriöst företag och medlem i Resort Condominiums International, RCI, som är världens största timeshareorganisation med bortåt 3 miljoner medlemmar.

Själva affärsidén går ut på att sälja en andel i en lägenhet som ger ägaren rätt att disponera den under en viss tid varje år. Oftast gäller timesharekontraktet livet ut men det finns även tidsbestämda kontrakt. Om man själv inte utnyttjar sin tidsperiod så kan man hyra ut den själv eller låta Manhattan Club göra det åt en. Med tanke på den årsavgift man betalar för underhåll och annat så finns det sällan stora pengar att tjäna på att hyra ut sin lägenhet. Man kan dock sälja sitt kontrakt vidare till någon annan och där fungerar prissättningen precis som för vilken marknad som helst, tillgång och efterfrågan. Det ligger ofta kontrakt ute på eBay och andra sajter där priserna ofta är mer intressanta. Titta på Buyatimeshare.com för aktuella timesharekontrakt som folk säljer hos Manhattan Club. Priserna är mycket varierande beroende på lägenheternas storlek, standard, våning och så vidare. Om man tycker det är för dyrt så är det inte en dum idé att gå ihop ett par vänner och köpa ett kontrakt tillsammans.

Vårt möte med företaget var inbokat på förmiddagen så vi drog dit i god tid. Men det skulle visa sig att vi hade på tok för lite marginal. Efter att ha gått in i lobbyn, som delas av ett annat hotell, så fick vi instruktioner hur vi skulle ta oss upp till kontoret men på något sätt så hamnade vi i en personalhiss som tog oss för högt upp och sedan ner i källaren. Efter mycket springande så kom det en hjälpsam person som ledde oss ut, genom personalmatsalen, till andra sidan huset. Vi fick springa runt igen, fråga om en mer detaljerad vägbeskrivning och till slut så kom vi rätt. En säljare som hette Vanessa tog emot oss, skakade hand och drog med oss direkt till två visningslägenheter. Den ena bestod av ett rum, litet kök och badrum och den andra var något större med två rum, två badrum och ett större kök. Rummen var kanonfräscha och påminde om ett litet finare hotell. Det fanns internet, platt-tv och allt nödvändigt för en bekväm vistelse i New York. Priset var något av en förhandlingsfråga men man kunde nog räkna med minst 100 000 kronor (beräknad på en dollarkurs på 6 kr) för den lilla lägenheten.

Klicka vidare för att se bilder på lägenheterna. Jag skulle inte tacka nej till att ha en lya i den här klassen 1 vecka per år!

Lägenhet 1: Ett rum, badrum och litet kök.

Läs hela artikeln »

Det finns sportaffärer och så finns det Paragon Sports. Butiken ligger nere vid Union Square (18th & Broadway). På bilden ser ni folksamlingen precis vid öppningstid under lördagen då vi var där. Trots att dollarkursen nu rusat iväg lite väl mycket så är ett besök här ett måste för er som är sportintresserade och kanske siktar in er på ett par nya löparskor, ryggsäck, tennisrack eller något annan produkt som hör till den sport ni utövar.

Paragon Sports har ett enormt utbud och täcker nog in nästan varenda sport man kan utöva. Nationalsporten Baseboll har naturligtvis en egen avdelning och det är rätt kul som svensk att kika på alla olika typer av basebollträn, handskar och övrig utrustning som hör sporten till. Det finns en surfavdelning, cykelavdelning, friluftsavdelning, löparavdelning och så vidare. Priserna är klart mycket bättre än i Sverige. Jag kollade in en Scott-mountainbike för 4 500 kr (inkl moms) som i Sverige kostar runt 9 000 kr. En säljare informerade om att det faktiskt är en hel del turister som köper cyklar och tar med sig hem i bagaget. Nu löper man ju risken att åka på tull och annat elände när man väl kommer hem och likaså möjliga garantiproblem men är det halva priset så kanske risken är värd att ta.

Paragon har också en grym hemsida med onlineförsäljning. Jag är lite osäker på priser och kostnader för frakt till Sverige men kolla in den innan ni åker till New York. Det går förmodligen att beställa varor och hämta i butiken.

Tips för par som åker. Om tjejen, eller för all del killen, inte är ett dugg sportintresserad så finns det rätt många butiker precis runt omkring Union Square för den ena att upptäcka. Torget har faktiskt en egen hemsida så checka in den för detaljer. Union Square är också en bra utgångspunkt om man vill söka sig ner till klädbutikerna på gatorna längs Park Avenue.

Nu när dollarn varit så lågt värderad i förhållande till kronan så är shopping ett absolut måste för New York-resenärer från Sverige. När vi var där stod dollarn i 5,80, vilket kan jämföras med dagens kurs som passerat 6,50. Vi åkte verkligen vid precis rätt tillfälle. Trots att det var billigt i vanliga affärer så ville vi ända kolla in vad Century 21 hade att erbjuda. Butiken är en outlet som ligger ett stenkast från Ground Zero. Precis utanför går det att se arbetet med att bygga upp området efter terrorattackerna den 11 september 2001. Vi hade läst artiklar om den här butiken och även fått rekommendationer från vänner att besöka den så förväntningarna var högt ställda när vi vandrade ner från Wall Street för att fynda.

Tyvärr så uppfylldes inte våra förväntningar. Det var verkligen superrörigt i butiken och det påminde mer om Galne Gunnar än en kvalitetsoutlet på Manhattan. Visst fanns det en hel del prisvärda kläder men om man skall ge något slags modebetyg så var det väldigt mycket Dressman över de jackor, byxor och tröjor som hängde i butiken. Och eftersom det är USA så är det väldigt mycket XL och XXL bland storlekarna så för oss vanliga gängliga svenskar så minskades möjligheterna att hitta något. Det enda vi hittade var märkeskalsonger till väldigt bra pris. Efter en stunds trängsel lämnade vi butiken och promenerade upp norrut på Manhattan till de traditionella klädbutikerna.

En annan outlet som förmodligen är betydligt mer intressant är Woodbury Common Premium Outlet som ligger en timmas bustur från Penn Station (vid Madison Square Garden).  Där finns det groteskt många butiker så nästa gång vi åker till NY så blir det garanterat ett besök där i stället.

I dagsläget står bränsletilläggen som spön i backen för de som bokar sina semestrar sent men det slapp vi lyckligtvis i vintras då vi satte oss ner för att boka resan. För att få en översikt över flygpriserna kikade vi både på Pricerunners, Kelkoos och Luftgrops sökmotorer. Eftersom vi skulle vara borta torsdag-söndag så var det viktigt att få en tidig flygtid på torsdagen och en sen flygtid på söndagen. Lyckligtvis är det rätt vanliga tider för New York-flygningar så det fanns en hel del att välja på. Prisnivåerna varierade mellan de olika bolagen men vi valde att flyga Continental till ett pris av ca 5 000 kr tur och retur. SAS hade ett fullgott alternativ men eftersom deras flight hade en senare avgångstid valde vi det amerikanska bolaget. När det gäller fyradagarsresor så är minsta lilla timma guld värd! Med vårt upplägg skulle vi landa i NY klockan 13 på torsdagen och fara hem kl 18 på söndagskvällen, vilket faktiskt innebär fyra heldagar att utnyttja.

Incheckningen på Arlanda skiljer sig något när man far över till staterna. Personal vid incheckningsdisken går runt och ställer kontrollfrågor till alla resenärer redan när de står i kön till bagageinlämningen. Vad man ska göra i USA, om man har packat väskan, om väskan varit på reparation och så vidare. Ärligt talat så skulle jag kunna ha svarat vad som helst på de här frågorna eftersom personalen inte såg ut att lyssna för fem öre. Men men, det ingår väl i deras sysslor så det är bara att acceptera. Efter incheckningen gled vi igenom säkerhetskontrollen, köpte ett par hutlöst dyra drickor inne på en av kioskerna och gick till gaten.

Första intrycket av Continental: mossigt.

För att vara ett amerikanskt bolag var det väldigt dåligt med benuttrymme och boxarna med inflight-entertainmentsystemet, vilka satt under sätet framför, gjorde att ena benet fick vikas in till höger och efter 9 timmars flygning var jag nästan på väg att amputera bort min bortdomnade fot. Christer som hade fönsterplatsen led dock inte lika mycket. Hela kabininredningen andades sent 80-tal och skulle ha mått bra av lite ljusare färger.

Underhållningssystemet var grymt! Skärmen var riktigt stor i förhållande till forntidens iPod-liknande skärmar och det fanns rikligt med filmer, tv-serier, dokumentärer, musik och spel att välja mellan. Allt kunde styras antingen via touch screen eller med fjärrkontroll. En kul grej som ligger helt rätt i tiden var möjligheten att spela poker mot andra resenärer i kabinen. Nackdelen var att själva pokerprogrammet var väldigt trögt men med tanke på hur hög kvalitet det blivit på underhållningen de senaste åren så är det väl bara en tidsfråga innan halva kabinen sitter och kör Halo 3 mot varandra med inbyggda PS3:or på varje plats. En kul grej är att systemet kördes på Linux, vilket förklarar att det fungerade felfritt!

Personalen ombord måste antingen ha vaknat på fel sida eller inte sovit någonting sedan deras senaste flygning för de var verkligen trötta. Det tog gott och väl två timmar att genomföra middagsproceduren och vi fick välja dricka EFTER maten. Lyxproblem, ja, men eftersom maten bestod av en djupfriterad (okänd) del av en kyckling var både jag och Christer i stort behov av något att skölja ner eländet med. Precis innan middagen ställde jag följande fråga till en av kabinpersonalen:

“Do you have any earphones?” (Vi hade inte fått några hörlurar vid start)

varvid jag fick svaret

“No I don’t” (Han log och gick sedan vidare i kabinen)

Efter matproceduren försvann all personal i nästan sex timmar (!). De gjorde ett kärt återbesök strax innan frukosten skulle serveras. Frukosten bestod av en trött macka med smält ost och en söt youghurt. Vi längtade redan till ett akutbesök på en Sbarro på Manhattan några timmar senare.

Efter att planet landat var det bara att dra upp de ifylla immigrationspapperen och passet och ställa sig i en gigantisk lång kö till passkontrollen. Homeland Security styr upp det hela och det går väldigt långsamt. Fingeravtryck ska tas, ansiktet ska fotograferas, frågor ska ställas och papper ska stämplas - för varje resenär. Nu flög vi till Newark och inte JFK och jag vågar inte ens tänka på köerna på JFK. Efter nästan en timma var vi igenom och vi undrade båda om denna pappersexercis verkligen gör någon nytta rent säkerhetsmässigt. Hur som helst, det är bara att besvara frågorna, visa fingret (okej, gör inte det bokstavligt talat för då blir det att sitta i en förhörscell) och se lugn och avslappnad ut.

Efter att ha plockat upp väskorna från bagagebandet hoppade vi in i en taxi och begav oss mot Manhattan.

Fortsättning följer…