Ibland kallas Japan för gudarnas ö.

Epitetet är passande. Jag tänker ofta på hur bisarrt utsatt befolkningen är i Japan. Japanerna får ta emot 40 tyfoner per år. De får leva med vulkanutbrott, och med konsekvenserna av jordbävningar till havs som gett oss begrepp som tsunami. Flera kontinentalplattor gnager på varandra och resulterar i ca 3-4 jordbävningar per dag. Huvudstaden Tokyo har haft uppemot 40 kraftiga jordbävningar sedan 1498, då Tokai-jordbävningen kan ha haft en magnitud på 8,6 på Richterskalan. 1923, när den” stora karpen” rörde sig dog 140 000 av stadens invånare och 9000 fabriker förstördes. Tokyo reste sig ur askan för att bli till aska igen under andra världskriget. Japanerna gnetade på och byggde en stad igen. Nej förresten, inte en stad - här står ett metropolis med 40 miljoner människor inom fem mils radie. Man måste imponeras över hur detta folk konstant bygger upp sin stad på samma plats där den om och om igen riskerar att förstöras. Att en jordbävning skall komma står det inget tvivel om. Man väntade den redan på 1990-talet, sen spådde man 2004. Nu är skalvet fem år försenat! Vänligen fortsätt dröj. Små skalv är dock vardag.

En del korpar kraxar om tre miljoner förstörda byggnader när megaskalvet kommer. Massiv förstörelse då Tokyo är en blandning av träruckel, cementlådor och skyskrapor. Höghusen förväntas svaja med i en jordbävning. Rucklen knappast! När skalvet kommer skall kontrollen återfås från Kenzo Tanges Metropolitan Government Building.

Läs hela artikeln »

Här i Sverige kommer hösten krypandes och med den gula löv och kyliga vindar. Detta kan tveklöst vara nog så vackert, men när regnet dessutom faller ned och ingen sol syns på flera dagar - ja, då vill man bara bort.

Borta, men inte alltför långt borta hägrar Frankrike. I södra Frankrike är det fortfarande varm och badvänligt. Turisterna har åkt hem och den mest tryckande värmen dragit bort. Mellan de välkända städerna Nice och Marseille finns ett litet smultronställe dit fransmännen själva åker på helgerna.

Läs hela artikeln »

Ett rökmoln slår emot mig när jag kliver av planet på New Delhi Airport. Jag vet inte om röken beror på att något brinner, om det är byggdamm eller båda delarna. Oklara instruktioner ropas ut på olika språk och vi letar oss till sist ned genom flygplatsen till passkontrollen. Det är bara passagerarna från vårt plan där. Jag lyckas kliva in i diplomaternas incheckning men möts bara av stora leenden och skratt, inga problem. Och det är just det motton som håller samman Indien. Inga problem.

På något sätt löser sig allt. Men en kaosigare huvudstad än New Delhi får du trots allt leta efter. Tutorna går i ett och lukten av sopor blandas med avgasdoft. Det är folk precis överallt. Särskilt i Old Delhi är den trassliga bazaaren helt galen. I varje gång säljs det en viss sorts varor. Elektronik fyller den ena gången medan den andra är fylld av något som ser ut som metallskrot och gamla kablar. Plastleksakerna svämmar över i den tredje.

Läs hela artikeln »

Wilda Nilsson är en frilansjournalist och fotograf som precis rest ner till Thailand för att studera och sedan göra en turné i asien. Hon kommer för Travelaids räkning bidra med intervjuer, reportage och bilder de kommande veckorna. Vi är jätteglada över att få ta in en gästskribent på bloggen och ser fram emot veckorapporter från varmare breddgrader!

Besök gärna hennes hemsida eller hennes blogg på Utemagasinet.