“- Take off shoes please, Take off shoes please!”

Tre äldre värdinnor i japanska bommullskimonors tar emot vårt sällskap på vårt ryokan (japanska värdshus) för natten. Vi bor på (fritt översatt) ”huset som gömmer en stor skatt” – ett värdshus i den japanska bergsstaden Takayama.

Tatamimattorna börjar redan i receptionen och gud nåde den som tar av sig skorna, sätter ned foten på det vanliga golvet och sen på tatamin. Nej, skorna av och sen ett direkt kliv upp på mattan. Skorna hamnar på skohyllan i receptionen. Inga väskor får heller dras över tatamin. De skall bäras. Gränsen är exakt och reglerna kompromisslösa.

Jag serveras en kopp med lätt saltat grönte (godare än det låter) och sen visar en värdinna mig till mitt rum. Sängbefriat. Bäddmadrassen - futonen ligger hopvikt i garderoben. De lägger ut den under kayseki ryori måltiden. Damen guidar mig runt i rummet. Jag nickar artigt och hon visar att det finns varmt vatten, te och en liten bönkaka på det låga lackerade bordet. Hon tar fram en jin bei - en grön japansk bondekimono med en charmerande blå jacka till som skall bäras under middagen. Toaletten har särskilda toatofflor. Man kan inte kliva runt med dem på tatamin, utan de är exklusivt till för toabesöket. T o m detta värdshus har en uppvärmd toaring man kan sitta och mysa på. Jag nickar igen och tackar värdinnan, sen på med klädnaden. Hon väntar utanför, vill försäkra sig om att den passar.
Läs hela artikeln »